När föräldrar får stöd mår barn bättre

Vad händer när föräldrar får bättre verktyg för att stödja sina barn?

Detta projekt undersöker ett föräldravägledningsprogram för familjer med flykting- och minoritetsbakgrund. Målet är att stärka samspelet mellan föräldrar och barn – och förebygga utmaningar kopplade till känslor och beteende.

Genom programmet får föräldrar konkreta råd och stöd i vardagen. De lär sig hur de kan samarbeta bättre med skolan och hur de kan bidra till barnens akademiska, sociala och emotionella utveckling.

Programmet bygger på välkända metoder inom psykologin och innehåller insatser som också kan förebygga eller minska beteendeproblem och ADHD.

Samtidigt utvecklar forskarna ett system som gör det möjligt att följa upp vad som faktiskt fungerar under programmets gång – så att stödet kan bli ännu bättre och mer träffsäkert.

Resultat

Sammanfattning

PIRM-studien undersökte om strukturerade föräldravägledningsprogram fungerar för familjer med flyktingbakgrund i Norge, och om ett digitalt system för återkoppling på måluppfyllelse kan förstärka effekten. Forskningen om föräldrainterventioner anpassade för flyktingfamiljer i en europeisk kontext var mycket begränsad när projektet startade, och det fanns behov av en solid empirisk kunskapsbas.

Studien rekryterade 209 flyktingfamiljer (270 föräldrar) från 12 kommuner runt om i landet och fördelade dem slumpmässigt till ett av två etablerade program – Incredible Years (IY) eller International Child Development Programme (ICDP) – samt till grupper med eller utan ett veckovis digitalt återkopplingssystem (MFS, via plattformen MittEcho).

De primära utfallsmåtten var föräldrastress, barns problembeteende och föräldrabeteenden. Båda programmen visade positiva effekter, men med olika styrkor: IY förbättrade föräldrarnas användning av beröm och positiv förstärkning, medan ICDP var mer effektivt när det gällde att minska barns problembeteende. Återkopplingssystemet bidrog, där det användes, till att minska negativa föräldrabeteenden.

Kvalitativa data visade att gruppformatet hade ett självständigt värde som social stödstruktur, och att barn – utan att känna till föräldrarnas deltagande – rapporterade förändringar i umgänge och interaktion som speglar programmets innehåll.

Studien ger verksamheter och beslutsfattare en solid kunskapsgrund för användning av föräldrainterventioner för familjer med flyktingbakgrund.